att överleva

hej igen fredag! efter en timmes gråt och lite pingpong i huvudet så mår jag nu mirakulöst mycket bättre.
jag tror verkligen på fenomenet "att gråta"! att mina päron ska skiljas är givetvis verkligen sjukt tråkigt, men allting går vidare och hallå, jag är stor nu, detta är ingen katastrof! vår söta vovve kan jag faktiskt pola med även fast än att gamlingarna inte längre polar med varandra. huset, platsen, atmosfären och min uppväxt tänker jag hålla varmt om hjärtat och minnas så som jag minns det idag.

att deppa ihop över ett hem jag besöker en vecka om året är ingenting jag går med på att göra, även om en god liten gråt ibland behöver få komma ut (kanske för att detta hem inte längre kommer vara ett alternativ i framtiden, kanske för annan anledning). visst kan jag önska att saker idag vore annorlunda, men det är dem inte. jag får helt enkelt stå på egna ben och bygga mitt egna bo och den fasta punken i vardagen jag tror mig behöva. att jag planerar att köpa lägenhet och slå rot i malmö är väl förmodligen ett steg på vägen, även fast det i vissa fall kan kännas lite kusligt att dra på sig bostadslån och hela köret. antar att vuxenvärlden är hård, svår och läskig många gånger, men det som inte dödar en blir man tydligen starkare av och en dag kanske man är lika muskulös som vår käre vän arnold s.