den sista droppen som fick allt att rinna över

herregud, jag står inte ut med mitt okreativa, ostimulerande och osunda liv längre!
att arbeta så mycket som jag gör och samtidigt slopa allt som tycks te sig intressant tär på min arma kropp. jag vill se, känna, uppleva och få ta del av det liv som skulle kunna utspela sig framför mig, men istället jobbar jag tusen timmar i månaden och glömmer allt som verkligen är viktigt för mig. jag vill få skapa, läsa, rita, resa, plugga och bli kär. jag vill ha tid för allt som verkligen lockar och som får mig att må bra men istället har jag skänkt mig själv till arbetsguden och ett girigt behov för pengar.

någonstans tror jag mig själv vara vuxen och investerande i någonting som "är gynnande för min framtid" genom att arbeta och spara otaliga tusenlappar i månaden. självfallet är pengar och sparande en positiv sak men nu har jag dock börjat tänka att jag bara är ung en gång i livet och att jag istället kastar bort denna ungdom på arbete, arbete och arbete när jag bara borde njuta av ungdomens dagar. tiden går så satans snabbt redan som det är, varför kastar jag bort mina räknade dagar på sådant jag egentligen inte har lust att göra? jag är inne i en hård tid, en tid då jag vill få vara mänsklig och fri, vilket jag inte är någonstans förtillfället. jag är inne i en tid då det känns som att jag borde följa mitt hjärta och göra det jag verkligen vill. en tid då jag bara vill flytta vidare och upptäcka världen så som jag gjort sedan jag var sexton år. kanske är det dags att flyta vidare i livet eller så borde jag bara inse att det inte blir bättre än såhär?