okristligt och brutalt

är nyss hemkommen efter en afton på den lokala biografen. lars von triers "antichrist" fick äntligen skådas och min spontana reaktion är illamående, vemod och tandvärk. detta var en film som berörde mig på ett sådant sätt att jag nästintill känner en stark avsmak till livet över lag. har alltid tyckt att könsstympning är ett brutalt, vidrigt och ångestladdat ämne, att få se fröken charlotte gainsbourg stympa sig själv ändrade inte min uppfattning någonstans. samtidigt som jag någonstans fascinerades av filmen så är detta ingenting jag tänker hålla kvar i mitt huvud. denna filmen är sedd och ska bli glömd lika snabbt!
försöker förstå budskapet lvt vill förmedla. är kvinnan den svagare individen som i slutändan alltid förlorar kampen mot mannen eller är hon en elak varelse som har en släng av satan i sig? och mannen, är mannen den känslokalla individen som inte påverkas av sitt barn bortgång (eller stora järnrör i benen)? eller ville larsa bara skapa en film som han vet kommer provocera och väcka frågeställningar? och djuren? jag förstår verkligen inte. ge mig svar!

eftersom min resfeber börjat bli av det extrema slaget så ringde jag min husläkare för att fråga lite om lugnande medel. husläkaren fnyste och sa att han minsann inte skriver ut valium för lite flygrädsla, sedan sa han att jag istället borde överväga att stanna hemma om jag nu är så jäkla rädd! WHAT? sedan när har läkare rätt till att vara osympatiska idioter? förvisso är jag verkligen heller inget fan utav lugnande medel, men att fnysa åt min fruktan och istället be mig sitta hemma är väl lite väl fräckt?
imorgon är det min tur att byta husläkare!