det ljuva livet

eftersom min kropp dragit på sig en släng av förkylning så ansåg jag det vara bäst att spendera eftermiddagen och kvällen i lugnans ro istället för att arbeta. trond tog min trevliga kvällsvakt och jag har spenderat de sista timmarna på att återupptäcka "my morning jacket" samtidigt som jag desperat annonserat efter en soffa att bo på under vistelsen i NYC.
loke och jag har beslutat oss för att "couchsurfing" är det "nya coola" och samtidigt det "nya ekonomiska". vi ska flytta runt och bo på seriösa människors soffor med andra ord! hittills har ingen utav de tre stycken vi mailat svarat på våra självsäljande mail men jag antar att vi inte är vidare goda på prostitution och att de uteblivna svaren beror på detta. hur horar man bäst?

jag har alltid prisats för att vara en god säljare gällande substantiv och materiella ting, men när det kommer till punkten att sälja mig själv så har jag stött på problem. att påstå mig vara "trevlig, social, ärlig och självgående" känns nämligen så krystat! jag är trevlig, social, ärlig och självgående merparten av min tid här på denna jord, men är inte alla det? majoriteten av jordens befolkning är väl ganska reko ifall jag förstått rätt? (ok, reko var en släng överdrivet! majoritenen av jordens befolkning är åtminstonde helt ok)

det jag vill komma fram till är att man nog måste bruka annat än sina goda sidor för att någon ska bjussa sängplats. kanske vi borde skriva: "tja, vi har asmånga goda drag och skulle vara nobla gäster hos dig, fast den störta anledningen till att vi vill sova på din soffa är för att vi isåfall sparar pengar som vi kan lägga på öl eller en god konsert istället. om du vill får du gärna hänga på men eftersom vi helst vill hitta nån att hångla med eller en skojig efterfest så föredrar du nog att slippa. vi skulle nog mest ha våra saker hos dig och några nätter sover vi kanske borta så ta oss!"?