trasigt

tjena fredag! här sitter jag på vardagsgolvet och gråter lite i smyg. en femtedel av tårarna står för äckelgrannens sjuka techno som får hela huset att skaka. en annan femtedel står för den extrema tröttheten som lagt sig i kroppen (det känns som att jag inte sovit på tio år) medan resterande tre delar grunnar sig på en separation mina föräldrar väljer att genomgå. helvete!
själva separationen är ingenting som egentligen besvärar mig. jag kommer fortsatt hålla kontakt med boel och självfallet min far oavsett om de håller ihop eller ej. men hallå, vad händer med huset? hunden? min uppväxt och sedan: den enda fasta punkten jag trott mig ha i livet?

min hjärna säger: tja siri, du är vuxen, tråkiga saker händer och detta är din slutgiltiga prövning in i vuxenlivet, det är dags för dig att skaffa din egna fasta punkt! medan mitt hjärta slits itu och därav denna gråt. jag kan liksom inte föreställa mig ett liv utan huset jag spenderat stora delar av min uppväxt i. vetskapen om att jag förmodligen drar mina sista steg i den gamla boningen nu om en månad får mig att bli halvt galen. försöker få fram ord som beskriver skedet jag befinner mig i men det är liksom bara tomt. vad ska jag ta mig till? det är till brårum jag åker när jag mår dåligt och det är i den gamla skolan vi äger som jag känner mig trygg till hundra procent. detta är stället jag kallar hemma och nu finns snart inte detta hem längre. livet är satan i mig jäkligt deppigt och jag som tänkte vara glad över den fina kameran jag inhandlade idag, nu kan ju kameran bara dra åt helvete så som grannens skittechno! horliv.