benlösa ballonger

ballongerna i vårat rum sipprar luft och ser ut som två påsiga njurar men ändå har ingen tagit bort dem. det ligger kläder överallt och jag skyller på dåliga förvaringsmöjligheter, men dagen har trots ett miserabelt yttre börjat bra.
jag steg upp vid tio och har sedan dess druckit kaffe och umgåtts i köket.
vi känns nästan som en liten familj här bland alla brödsmulor som de norska missanpassade killarna lämnar framme.

produktiviteten ska också stå i taket idag hade jag tänkt, för nu är jag trött på att deppa. polisattesten har nu nått min faders händer så snart kan jag äntligen börja arbeta bland småglinen och föresten sa jag nej till restaurangjobbet eftersom de bara kunde erbjuda heltid, så återigen är jag på jakt efter ett kvällsjobb vilket jag tänkte fixa idag.
efter det ska jag tvätta lakan, styra upp vårat rum och se klart filmerna jag har lånat, då de ska vara tillbakalämnade imorgon. det är tråkigt att vara sysslolös och jag vill bara få jobba sönder mig själv så tiden kan börja gå snabbt och jag kan åka vidare såsmåningom.

ok, visst trivs jag hyggligt och 60% av de jag bor med är guld, men norge är nog inte riktigt min grej. jag vill ha storstad, bilar och klubbar öppna till halv sju på morgonen eller total tystnad ute på en ödslig landsbygd samt någon att kramas med.
det finns inte här, men nu tänker jag fan bita ihop och bli glad över det jag faktiskt har istället.
denna period är enbart en bråkdel av mitt liv så det borde inte bli svårt.. det är ju inte som att alla jag känner har dött eller jag själv tappat syn, hörsel och bägge benen. jag tror jag är taggad.

-

klockan är 18.57 och dagen har ännu inte varit till några som helst förtret.
vi har gängat fretex, hittat glajjor och hängt på bökker och borst! (?)
gick förbi "bäbljotäket" också. jag fick äntligen lägga vantarna på pianot och tonerna fick äntligen flöda. att det satt ett gäng sura gubbar och såg missnöjda ut fick mig att må ännu bättre och jag bjöd dem (mot deras vilja) på ett fint astrid lindgrenmedley.

såg föresten en billig skitsynth på billighetsaffären och jag funderar på at köpa den bara för att tillfredställa mina musikaliska behov.
en bra synth är bättre än en skitsynth men en skitsynth är bättre än ingen synth och nu är den enda bra synthen som finns i min ägo bosatt på pelargatan och dit räcker inte mina händer.

när vi ändå är inne på händer kan jag passa på att berätta att jag förmodligen är värdelös på tallriksstapling. schifen visade mig ett stabilt grepp men eftersom mina fingrar enbart är 1 cm korta så kunde jag inte fatta det. (greppet alltså)
det var nog det enda bittra jag kunde klämma ut idag tror jag.
på lördag fyller jag år och då räknar jag med att alla jag känner ringer och sjunger den finska födelsedagssången för mig, den har jag länge velat kunna!

nu är det dags för rykepause och sen ska jag tillbaka till breathless och paris. hej så länge!