sluta beblanda mig med komplicarade människor och istället umgås med ingen eller de som alltid placerar sig själva först. det skulle kanske vara lösningen på många problem och jag skulle slippa försöka göra bra grejer för andra eftersom det ändå skiter sig förr eller senare. eller så borde jag bli elak och med flit sabotera för människor. hälla ut kvicksand över hela jorden och tvinga folk att trampa i det, sedan tänker jag stå där och se på när alla sjunker samtidigt som jag själv går på meterhöga styltor och skrattar, högt över marken.
solen skiner utanför mitt fönster och himlen är blå.
jag saknar kristin. igår tittade jag på alla bilder jag kunde hitta av henne och log för mig själv. tänker på vilken bra relation vi har med varandra och önskar att alla skulle vara som henne för då skulle det nog inte finnas några krig i världen och alla skulle leva i harmoni. kristin är min störta förebild efter min mamma. kan alla bli som henne? ne nu går det ju inte så vi får hålla humöret uppe ändå. man kanske skulle börja knarka eller fixa hiv?
Åh. Nämen åh vad glad jag blir!!! Jag saknar dig med min fina, fina vän!
SvaraRadera(DU är MIN förebild, du är en av de modigaste människor jag känner och om jag inte träffat på dig så lämpligt i London skulle jag nog bara varit en liten lort nu. Vi är typ som Ruth och Idgie i Stekta gröna tomater, haha!)