igår kväll smög sig en enorm saknad in på mitt bara skinn. jag tänkte tillbaka på de senaste åren i mitt liv och mindes london och paris, göteborg och även norrköping. fina minnen gjorde sig starka och jag började längta efter livet jag en gång levt. jag var vild och fri, utan ansvar och förpliktelser. jag kunde göra nästan som jag ville, och det gjorde jag.
idag kom samma känsla tillbaka, då juvelens pärla watch your step flippade förbi på ipoden.
jag minns philipinen, tottenham court road och den dåliga klubben där de spelade allt för hög musik. jag minns finsury park och hur jag och kristin åkte och levererade handskrivna brev. jag minns då jag lärde känna dexter och alla gånger vi i fyllan och villan yrade omkring bland olika klubbar där söta indiekillar fladdrade omkring. jag minns afterskool och jag minns taka. jag minns hela familjen på ossingtongatan och jag minns eksedlers. jag minns chippenham mews och jag minns hur jag brukade äta frukost i trädgården de dagar det var tillräckligt varmt ute. vi hade det bra där i brittlandet. det hade vi verkligen och originalet på låten jag ovan nämnt kommer för mig alltid förknippas med london och de bravader vi tog oss an. den får mig att le åt allt bra som skedde där under ett exakt år. den får mig att fortsätta vilja upptäcka världen. heja juvelen, you better watch your step!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar