goddag blogg! jag är fortsatt i chock och har nog faktiskt inte förstått att min mormor gått och dött sådär pangbom.
det är märkligt. att människor bara kan dö sådär och att man sedan aldrig åter får se personen ifråga. ja. jajävlar.
fikade med sofia och pratade om begravningen och grejer. det blir att åka till stockholm för ett sista farväl. klart att man måste låta sorgen få komma fram men jag vill nog mest faktiskt minnas min knasiga lilla mormor med glädje istället för att tänka på det hela med sorg. hon var en söt mormor många gånger. sjukdomar och ensamheten käkade väl upp henne och de sista åren var hon ju som tidigare nämnt faktiskt ganska jobbig. men jo, söt var hon och en stor plats i mitt hjärta har hon också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
vet du siri, jag tänkte på det här alldeles precis. att det är så himla märkligt att en människa bara kan försvinna från jorden. och så tänkte jag på vårt finna samtal på fejjan-chatten förut och så blev jag lite glad för att det var så fint :)
SvaraRaderavet inte om du kände din mormor väl, men beklagar iallafall bortgången.. u knœw.. min mormor gick också bort i höstas, men henne kände jag bara när jag var liten. livet!